Dagstorps naturreservat

Under 1700- och 1800-talet tillhörde markerna nordost om Dagstorpssjön Nötarps by i nuvarande Höörs kommun. Stora delar av reservatsområdet var trädlös utmark, gemensamt ägd mark där bybornas kreatur gick på bete. Ägoförhållandena förändrades under 1800-talets skiftesreformer, då gårdarna flyttades ut på utmarken. Till följd av denna utveckling uppstod Dagstorps gård. Under 1900-talet blev betesdjuren allt färre. De öppna markerna växte igen, och många växter och djur riskerade att försvinna. Idag vårdas betesmarkerna åter inom ramen för reservatets skötsel. Intill Dagstorps gård ligger en kuperad och vacker enefälad. I de torra backarna växer liten blåklocka, käringtand, ljung och stenmåra. I fäladsmarken förekommer flera ovanliga ängsvaxskivlingar, svampar som bara trivs i ogödslade, äldre betesmarker. I den ek- och hasselrika skogen trivs också buskstjärnblomma, tandrot och rödblära. I närheten av reservatet finns flera höga basaltkupper. Dagstorpssjön är något för Skåne så ovanligt som en näringsfattig sjö med relativt rent och klart vatten och iordningställda badplatser vilket bidrar till sjöns popularitetet. Det finns förbud motatt elda annat än på anvisad plats i sydöstra delen. Dessutom är det helt förbjudet att medföra hund eller annat sällskapsdjur utan fysiskt koppel. Detta gäller hela området och båda badplatserna. Utöver badgäster syns här ofta även fiskgjuse, skäggdopping och gråsgås vid sjön. Hackspetten gröngöling är vanlig i det halvöppna, lövträdsrika landskapet. Med sin långa tunga fångar den på ett effektivt sätt myror, som är dess huvudsakliga föda.