Finn-Stenbittjärnbäcken

Området är kuperat och ligger på 260-325 meter över havet. Södra delen av området består av en 700 meter lång bäckravin som ursprungligen skyddades 1995. Längst ner i ravinen rinner Finn-Stenbittjärnbäcken som omges av gammal granskog som klarade sig undan den skogsbrand som drabbade delar av området 1889. Skogen i väster består av grandominerad barrnaturskog. Här finns också partier med stort inslag av lövträd samt arter knutna till asp, björk och sälg, bland annat kandelabersvamp och doftticka. I hela området finns gott om granar över 150 år. Det finns god förekomst av död ved men varierar inom området. I delar finns fuktigare partier med gransumpskog med många äldre senvuxna granar. Även nordväst om Stenbittjärn finns gransumpskog med gott om äldre senvuxna granar. Arter som påträffats i området är bland annat skinnlav (LC*), kattfotslav (LC*), doftticka (VU*), kandelabersvamp (NT*), veckticka (NT*), liten aspgelélav (VU*), stor aspticka (LC*), småflikig brosklav (NT*), lunglav (NT*), korallblylav (LC*), gammelgranskål (NT*), lappticka (VU*), rosenticka (NT*), ullticka (NT*), rynkskinn (VU*), garnlav (NT*), kötticka (NT*) och tretåig hackspett (NT*). I sydöstra delen av området finns en kolbotten från 1906 som kolades av Israel Jonsson. Kolmilor har använts för att framställa träkol. Många kolmilor finns kvar i skogarna som så kallade kolbottnar, som är resterna efter den plats där kolmilan en gång stod. Så vitt känt finns inga andra kända kulturmiljölämningar inom området. Sammantaget utgörs de prioriterade bevarandevärdena av gammal granskog med hög andel lövträd som bitvis är mycket rik på död ved. *) LC=Livskraftig, NT = Nära hotad, VU = Sårbar, enligt 2020 års rödlista.