Ören

Udden Ören på sydvästra Torö består av en stor flack isälvsavlagring och bildar länets sydligaste utpost på fastlandet. De sand- och grusavlagringar som finns här förekommer mycket sparsamt inom länet i anslutning till skärgård. Ören erbjuder en fantastisk utsikt ut över havet mot den öppna horisonten vilket lockar många besökare. Vegetationen på Ören består till större delen av sandhed med tallskog, där inslaget av martallar är påfallande närmast stränderna. På klapperstränderna i söder och väster finns sällsynta strandväxter såsom strandkål, marviol och strandärt. Inom Natura 2000-området i nordväst växer de för livsmiljöerna (¿Driftvallar¿ och ¿Sandstränder vid Östersjön¿) typiska arterna marviol, strandvial, olika arter av mållor, strandråg och saltarv. Strandskogen mellan vägen och vattenlinjen kännetecknas av en vindpinad tallskog med en undervegetation av ljung och lingonris, där det även växer mjölon i stora sammanhängande gröna mattor. Den inre delen av Ören består av tall- och barrblandskog där skogsbruk bedrivits och fortfarande pågår i mindre skala. Spåren efter en brand 1955 syns genom att de västligaste delarna av skogen utgörs av likåldrig tallplantering. Fältskiktet domineras av torr hedartad risvegetation med blåbär och lingon. Bland kärlväxterna återfinns bland annat linnéa och knärot. Inom området finns även fuktigare svackor med löv- eller blandskog och det finns gott om svamp, lingon och blåbär under sommar och höst. Den hedtallskog som under lång tid fått utvecklas fritt längs med Örens kust har mycket höga entomologiska värden tack vare de klimatologiska förhållandena. Örens läge gör att platsen är en av Stockholms läns bästa sträckfågellokaler och som regelbundet besöks av ett stort antal ornitologer från såväl Nynäshamns kommun som hela Stockholms län. Området utnyttjas flitigt av både vind-, våg- och kitesurfare på grund av de utmärkta vind- och vågförhållandena som råder vid viss väderlek