Puolva

Dom centrala delarna av Puolva utgörs av ett dödislandskap med många sjöar och tjärnar som omgärdas av moränåsar bevuxna med urskogsartad tallskog. I västra delen av området finns det båtformade berget Lintuvaara med anslutande myr- och skogsmosaiklandskapet väster om berget ner till sjöarna Lintujärvi och Marsijärvi. Skogen utgörs främst av gran- eller barrblandskog på frisk eller fläckvis fuktig mark, ofta med stort inslag av björk. Lintuvaara är ett brant berg med blockrika rasbranter av frostsprängt berg mot nordost. På Lintuvaara utgörs skogen av barrblandskog i sen succession. I den branta ostsluttningen är skogen orörd med grova granlågor och torrträd och en hög andel björk efter en omfattande störning. På västra sidan av berget har plockhuggning skett, men fortfarande finns de urskogsartade strukturerna som rötade lågor, torrträd och månghundraåriga tallar. Brandspår påträffas på berget, om än sparsamt. På moränryggarna mellan berget och myren är skogen delvis påverkad av äldre skogsbruk, men fortfarande finns strukturer kvar i form av rötade lågor och torrträd. Urskogsartade delar förekommer även här. I anslutning till myren finns urskogsartade grandominerande sumpskogar med inslag av björk. I väster flackar området ut mot våtmarken Lintuvuoma och Lintujärvi. Mellan berget och myren ligger moränryggar i nordväst-sydostlig riktning. Väster om sjön Lintujärvi går en lång, smal ås i nordost-sydvästlig riktning. På den ca 1 km långa åsen mellan Lintujärvi och Lintuvuoma är skogen talldominerad med gammeltallar med brandljud samt allmänt med död ved i form av torrträd och tallågor. Partier med yngre, tätstammig tallskog förekommer också. Spår av barktäkt finns i anslutning till åsen. På östra sidan av åsen närmast sjön har skogen större inslag av björk och gran. I sydvästra delen av området och runt Marsijärvi är skogen mer talldominerad med inslag av torra tallbackar. Merparten av skogarna är urskogsartade, även om gamla murknande tallstubbar ställvis vittnar om äldre plockhuggningar med yxa och timmersvans. Från Lintujärvi rinner Lintujoki genom myrslåtterlandskapet och ansluter utanför reservatet till Kalixälven. I reservatets nordligaste del omges bäcken av tall och barrblandskogar. På västra sidan om Lintujoki är skogen talldominerad och har påverkats mer av skogsbruk. Med tallöverståndare på upp emot 300 år i allt från urskogsartad tallskog till att mer vara ett inslag i en 50 till 100 årig tallskog. Den östra sidan är mindre produktivt men också mindre påverkad av skogsbruk. Barrblandskogen är lövrik och flerskiktad med åldrar upp till 300 år. Slåtterlador är vanligt förekommande och enstaka handgrävda diken har hittats. Spåren av barktäkt syns ännu på dom gamla tallarna. Öster om Lintuvaara på Aksuvaaras sydsida utgörs skogen av urskogsartad tallskog på grunt jordtäcke med linagranit sprucken i karaktäristiska kvadratiska block samt åsryggar med gammeltallar och rikligt med död ved. Kring Aksujärvi finns sumpskogsdråg med grova gamla granar. Området sydväst om Aksujärvi består av urskogsartad barrblandskog. Reservatets östra delar består av de tre skogsbergen Haapavaara, Annavaara och Rapukkavaara samt omgivande skogs-myrmosaiker i norr och öster. Det är ett stort sammanhängande ur- och naturskogsområde. Området utgörs av det skogklädda höglandet runt de tre bergen som i norra och nordöstra delen kantas av låglänta myrområden med urskogsklädda fastmarkssträngar och holmar. Gran dominerar över större delen av området med undantag för berget Rapukkavaara, samt nordvästra sluttningen av Annavaara, där det är brandpräglad tallskog som dominerar. Detsamma gäller även för den 2 km långa och branta åsen Hiitulaharju, som sträcker sig från Rapukkavaaras västra fot i en båge upp mot Haapavaara