Storberget

Storbergets naturreservat är beläget en kilometer norr om byn Västansjö och utgörs av övre delarna av det 430 meter höga Storberget. Det bildades 1985 och var en del i ett avtal med SCA som innebar att de frivilligt avstod från att avverka i området. Någon ersättning erlades aldrig vid tillfället för bildandet utan det reglerades genom avtalet som löpte ut 2000. Staten avser nu att köpa området och i samband med detta att utvidga reservatet söderut. Bergets syd- respektive nordsidor uppvisar vitt skilda skogstyper. Nord- och nordostsluttningen behärskas helt av välskiktad hänglavsrik granskog omkring 150 år gammal på frisk till fuktig mark. Viss plockhuggning har förekommit men skogen ger ändå ett relativt orört intryck. Sydbranten domineras av tallskog i 100-200 årsåldern. Denna del har utsatts för upprepade skogsbränder och det finns gott om tallöverståndare från äldre trädgenerationer. På några ställen går berget i dagen och det finns lodräta stup. Den branta sluttningen har gjort berget otillgängligt och svåravverkat så därför är skogen relativt orörd trots närheten till bebyggelse. De lägre belägna delarna i söder, inom den nu planerade utvidgningen, är mer produktiva med skiktad granskog med grova granar och gott om asp. Här är det mestadels rikligt med grövre lågor och stående död ved. Själva topplatån är hällmarksartad och i det närmaste helt trädlös sedan en avverkning för 30-40 år sedan. I nordostsluttningen finns en av de rikare förekomsterna av långskägg (Usnea longissima) i länet. Storberget är en gammal klassisk långskäggslokal och arten uppgavs härifrån redan 1927. Utöver långskägg förekommer ett antal andra skyddsvärda arter som tillhör gammelskogen. Av vedtickor har rosenticka, rynkskinn, blodticka, ullticka, kötticka, lappticka och urskogsticka hittats. I skogen växer också vedtrappmossa, aspgelélav, violettgrå tagellav och skrovellav.